Och plötsligt blir allt stilla. En dag som den här. I början av maj när regnet faller. Ska styra upp allt idag är tanken. Kontorsarbete som samlats på hög och ska sorteras ut, redas ut, planeras. Jag gör allt jag ska men hinner stanna upp en stund och tänka också. En stund mitt i livet. Tänker på att jag befinner mig just där och tänker på hur förgängligt allt är. Mina barn, min man, mina katter, min musik, mitt jobb. Lycka.

Hur kommer det sig att man låter sig bli stressad? Imorgon kanske jag får reda på att jag har cancer eller så blir jag påkörd av en bil eller förlorar någon jag älskar. Tänker mycket på det också. Tänk om, tänk om, tänk om och så blir jag stressad för det.

Så jag andas. Går ut i skogen. Springer. Sjunger bara för att sjunga och inser vad lycka är. Just precis här, mitt i sömnbrist och deklarationstider. Mitt i livet och musiken och regnet som faller på syrenknopparna och vitsipporna och ger leriga stövlar och blöta kläder och förkylningar. Ibland är det bra att ha en dag som den här. Med majregn och tankar som får sväva fritt och leda till något bra.