En prins gifter sig, en rockstjärna bryter benet, en fin skådespelare och komiker dör, popcorn sprider sig över min tidigare hemstad där de målat gatan rosa och mp har kongress. Och jag... Jag går på fest på Konstnärshuset, sjunger för min bror och min svägerska, spelar med en gammal vän och dansar med en annan, träffar nya bekanta o gamla. Ser dem dansa. Samma moves nu som för 17 år sedan och jag känner hur hjärtat slår ett extra slag. Han fyller 35 år nu, lillebror. Alla vi ser kanske lite tröttare ut än då men vi dansar och skrattar, sjunger, spelar, tecknar, äter godis o dricker konjak, kastar ballonger och leker som barn när vi har barnvakt till våra egna. Pratar mycket. Fryser tiden. Och att sen få vandra hem genom Stockholm den ljumma sommarnatten ackompanjerad av fågelsång. Det var längesen jag gjorde det sist. Och för en stund sen kom jag hit o kunde stryka min hand över barnens små pannor o höra hur de andas. Och livet rullar på därute. I Göteborg är min man och mellanlandar mellan spelningar, katterna spinner nog, imorgon är det städdag i föreningen som jag missar, i Stockholm är det flera tusen människor som dansar på Gärdet, minst en familj firar bröllop och minst en familj har sorg. Och rockstjärnan kanske sitter på ett plan med benet i gips och tycker giget gick rätt bra ändå. Och jag.. Ska sova nu och drömma om livet och fågelsången och sommarnatten.